Det känns som att det får fan vara nog nu

Vid våldtäkt läggs hela bevisbördan på offret. Hen ska kunna bevisa att övergreppet har skett, vara saklig, komma ihåg allt in i minsta detalj, inte staka sig, må lagom dåligt över det inträffade, så att hen inte verkar oberörd och kallsinnig. Hen ska även ha haft rätt kläder på sig, inte provocerande eller utmanande, inte ha druckit, inte vara påverkad, sjuk, trött, eller ha gått ensam på en mörk väg om natten. Vidare får hen inte ha haft en relation med förövaren, ha en pågående relation med förövaren, vara i beroendeställning till förövaren eller ha varit på träff med förövaren. Hen får absolut inte ha haft sex med förövaren innan, antytt eller sagt rätt ut att hen skulle kunna tänka sig ha sex med förövaren senare och sedan ändrat sig.

Våldtäktsförövaren måste inte bevisa någonting alls, hen kan däremot slänga alla ovanstående påståenden i ansiktet på offret och hävda att hen trodde att offret var med på det eftersom hen "verkade vilja det innan, var utmanande klädd, hade druckit" och framförallt, inte sade "NEJ" högt och tydligt, skrikande, slående, i alla fall inte som förövaren påstår sig komma ihåg.

Vi måste se till att detta ändras. Vi måste se till att lagen ändras, att inställningen till våldtäkt ändras, att fokus ändras från offer till förövare. Det är förövaren som ska vara tvungen att bevisa saker, det är offret som ska kunna sitta trygg och berätta i egna ord vad som hänt, och få full förståelse för att det kan låta rörigt eftersom hen har varit med om något hemskt. Det är förövaren som ska skämmas. Det är offret som ska kunna rakryggad vandra ut från rättsalen.

Jag citerar Femen, från deras aktion vid Hovrätten i morse:

"One girl, six rapists. Still not asking for it!"