Abuse

So, it is hard times right now. We are avoiding contact with others, we isolate and hide in our homes, much of the time. And I have noticed that it affects me in a way I didn't realise.

Many who read this knows I have been in a relationship with mental abuse. Not everyone knows how long the relationship was, or how sever the abuse was.

Or, that there was also other kinds of abuse.

When experts talk about abuse in close relationships, they talk about a few different kinds (that often overlap and is intertwined). Physical, mental, sexual and ecomical, for instance.

I have experiened all but direct physical abuse. I say direct, because, when I went to therapy, my therapist told me that threats about physical violence also counts as physical violene. At first I didn't understand what he was talking about, but then he explained that for instance, when my ex got mad and smashed a hole in a bookshelf door, that was a threat. He didn't have to say it or even hint it by then. I got scared, I paniced. I became easier to control again. He probably didn't even think of it or plan it. They don't always do that. They are so in tune with you, it goes on instinct.

The whole relationship I felt unsure and afraid. The later years I was actively scared, 24/7. And I didn't know why. I didn't know at that point what was happening to me. I was so brainwashed, I thought there was something wrong with me. That I was doing something. My ex used to call me egoistic and self centered. I even went to see a psycologist to help me not be so egoistic. He probably didn't understand why I was there. (Also, he was an idiot, he should have understood what was going on by the things I told him.)

I have been brainwashed. I mean that litteraly. It's in the medical journal about my stress diagnos I think. I have been subjected to gaslighting. I have been raped. I have been controlled. I have trauma. PTSD. CPTSD. I have repressed memories. I get flashbacks. I have had people telling me that I sound so emotionless when I talk about this. That I dont seem to suffer from it. That maybe, I am exaggerating or even lying.

If you have no experience of trauma you should shut up. 

It is so hard to talk about this, so very hard, you have no idea. Sometimes, I have to focus all my will power to say these things. And I want to talk about it, sort of naturaly, if that makes sense. I don't want it to be a ”forbidden” topic. This hurts people. People die from mental abuse as well. Just not in the same way. But..

… Have you ever been in a car, on the highway, going at about 120 km/h, and your abuser is talking to you, using all his skills, and you feel dead. You feel like you are already dead. You don't see a way out. You grab the door handle of the car and you... just want to open it. Throw yourself out in the highway. You don't want to exist anymore.

I have.

I have had my hand on that door handle many times. I have unbuckled my seatbelt about three times, I think. I don't remember. I have quite a lot of memory loss from those incidents. The thought of my kids helped me to not throw myself out in the traffic.

Why am I writing this now you ask? Isn't there more important things in the world right now? Shouldn't we all focus on the pandemic instead?

Well.. the pandemic is actually what made me write this. Since this whole thing started, most people have likely been feeling (in addition too all other things they've been feeling) a low key, constant stress, of the fight or flight kind. Quite natural under the circumstances. But for people with trauma this can be really devastating. When you are used to live with that low key fight or flight stress, panic etc, from before, it takes a rather big toll on you. It awakens memories. It makes you react to things in weird ways.

I am developing a depression. My stress is getting worse again. I am not well.

But it doesn't really show. Unless you know me very, very well. And, I am not the only one with these experiences. We are many. And then there are the people that right now are in an abusive relationship. They are many. So many you wouldn't believe. And, again, we hear a lot of how domestic abuse has gone up horribly during this time of isolation. This is scary, horrifying. and, again, the reports mostly show physical abuse. only.

The hidden numbers are uncountable. The different kinds of aid, and help solutions and ways to secretly report are so wonderful, but also, not always the best way for all kinds of abuse. We who have no physical scars are often overlooked. And sadly (which is not Corona related), we are often not believed or seen as abuse victims at all.

I just want you to be aware. Be there. Look out for your fellow humans. We are all valid and we deserve to be treated decently.

Oh, and btw. 20 years. That's how long my abusive relationship was.

Citat från verkligheten

”Måste du sminka dig, du ser ut som en tvättbjörn.” Efter en försiktig vända med mascara.
”Haha, raccoon!” De påföljande gångerna med smink.
”Jag föraktar folk som dricker.” Efter att jag försiktigt smakat på nyårschampanjen.

”Måste du ha så speciella kläder, det är billigare att vi köper likadana på Jula.” Jag behövde ny jacka, eller nya byxor, eller nya skor.
”Du får inte klippa håret av dig.” I skojfrisk ton.
”Jag menar det.” Fortfarande skojfrisk ton, men med allvar i blicken.

”Korthåriga kvinnor är så okvinnliga.” Varje gång vo träffat en korthårig kvinna.

”Jag tog första bästa.” Om hur vi träffades.
”Stora bröst i alla fall, haha, sa min bror. Haha.Hahahahahaha. Ha.” Berättar vad hans bror sagt efter att ha träffat mig första gången.

”Nu vill jag att du tackar min bror och ger honom en kram! Annars skäms jag.” Efter att vi fått hans brors gamla TV.

”Du är så egoistisk.”

”Du är så lat.”

”Du tänker bara på dig själv.” Jag ville köpa ett ritblock och ett par blyertspennor.

”Kan man tjäna pengar på det?” Varje gång jag var intresserad av något.

”Du städar inte ordentligt.” När jag var utbränd och hade svår värk.

Jag har fler citat. Kommer inte alltid ihåg alla. Det finns även mycket jag har förträngt. Det dyker upp minnen och detaljer ur minnen med jämna mellanrum.

Vem tror du våldtar

Det har varit så mycket snack om våldtäkter, våldtäktsmän och övergrepp. Det har också varit väldigt mycket snack om hur inte alla män våldtar, hur det mest är ickesvenskar som våldtar och hur det nog egentligen inte var några våldtäkter alls, om man tänker efter.
Jag är så trött. Så väldigt trött. När en person inte förstår själva grunden i ett samtal du för med hen, då är det svårt att föra ett vettigt samtal. Om du diskuterar färglära med någon och personen i fråga besvarar dina kommentarer om varma respektive kalla färger med "aaa, men jag tycker att gult är fult", då blir det inte någon vettig diskussion. Om du diskuterar fotboll (för att ta ett annat aktuellt ämne) och du pratar om olika lags försvarstaktiker och den du pratar med säger "Jo, men jag gillar Ronaldo så att han är alltid bäst." som svar på allt du säger, då blir det inte så givande. Och vidare, diskuterar du de strukturer i samhället som är ansvariga för att män våldtar, samt att det är just män som våldtar, och den du pratar med säger t.ex.  "Inte alla män" eller "Fast det där var ju knappast någon våldtäkt" eller "Men tänka på alla miljoners miljarders falska anmälningar då" eller någon av de tusentals andra saker vi får höra, vi som diskuterar detta, då blir det inte någon särskilt konstruktiv diskussion. Det blir ett hån mot alla som utsatts och kommer att utsättas för våldtäkt och övergrepp.
Män som grupp måste lära sig att kvinnor är människor. Att det de inte skulle komma på tanken att göra mot sina polare, inte är ok att göra mot någon de är intresserade av. Det finns så många vettiga män, män som inte våldtar, män som vet att män som grupp har en jävligt skev syn på kvinnor, män som aktivt arbetar mot patriarkatet och som inte tar åt sig när någon hatar män, för de vet varför, och de vill bidra till att det ändras. Tyvärr är dessa män så få.
Män säger att de är trötta på att folk generaliserar och hatar män.
Män säger att de minsann aldrig skulle våldta någon.
Män säger att manshat är fel.
Män säger att vi borde sparka ut alla invandrare så att de inte våldtar "våra" kvinnor.
Män säger att de flesta våldtäktsanmälningar är falska.

Jag är trött på att prata med väggar, trött på att förklara utan att få gehör.
Trött på att ingen lyssnar på offren.
Trött på att det absolut mest upprörande vid en våldtäkt nyligen, inte var själva våldtäkten, utan hur en person reagerade efteråt.
"Ja, det var ju dumt att någon blev våldtagen, men hon sa ju faktiskt att HON HATAR MÄN!!!!!!"

Perspektiv people. Om du gråter och är kränkt för att någon säger sig hata män precis efter att en man våldtagit någon, då har du problem. Stora problem. Klart det känns jobbigt att bli hopbuntad med våldtäktsmän, men vet du vad? Det är fan så mycket värre att bli våldtagen.

Du kan fråga nästan vilken kvinna som helst. Det är ju inte som att vi är få.

Nya lagar krävs!

Om en person idag dödar en annan person, så kan förövaren dömas på olika sätt om det var uppsåtligt, om det fanns förmildrande omständigheter eller om det var oaktsamhet utan uppsåt. Lagen tydliggör angående mord och dråp att:

”Ett mord sker om någon med uppsåt dödar en annan människa. Både mord och dråp beskriver ett uppsåtligt dödande där mord är normalfallet och dråp brottet som med hänsyn till förmildrande omständigheter är att beteckna som mindre grovt. Faktorer som inte utgör förmildrande omständigheter är ifall brottet begåtts mot en närstående offret varit skyddslöst, om det varit flera gärningsmän inblandade, om brottet utförts så att det skall vara svårt att upptäcka, onödigt lidande har tillfogats offret, gärningen visar på synnerlig grymhet, eller om mordet skett för att främja ett annat brott.”

När någon dödar en person utan uppsåt och genom oaktsamhet, så kallas det ”Vållande till annans död”. Denna dom kräver som nämnt inte uppsåt, det räcker med att man orsakade döden genom oaktsamhet. Vi kan alltså konstatera att det ska mycket till innan någon som dödar en annan människa går helt fri, det finns graderingar, kan inte mord påvisas kan det bli dråp, eller vållande till annans död. Det blir helt enkelt väldigt svårt att döda en människa utan att straffas för det.

När det gäller våldtäkt finns inga sådana graderingar. Det finns olika typer av domar, våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt utnyttjande samt sexuellt tvång. För våldtäkt och grov våldtäkt gäller:

”Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.”

Sexuellt utnyttjande är när någon förmår någon annan till sexuellt umgänge genom att allvarligt missbruka vederbörandes beroendeställning.

Sexuellt tvång är när någon, på annat sätt än vad som avses i beskrivningen av våldtäkt, genom olaga tvång förmår någon till sexuellt umgänge.

Här syns skillnaden mellan mord och våldtäkt och deras likar. Det finns helt enkelt ingenting som helt motsvarar dråp samt vållande till annans död när det gäller våldtäkt. Nu är det ju inte troligt att det någonsin skulle finnas förmildrande omständigheter för våldtäkt, så en motsvarighet till dråp är inte intressant om man skulle ta det direkt som det är. Men, ”vållande till annans död” skulle mycket väl kunna appliceras på våldtäktsområdet och kallas något i stil med ”vållande till sexuellt trauma” eller liknande. Vi behöver helt enkelt fler graderingar i fallet med sexuellt våld och övergrepp.

Idag kan en förövare bli helt frikänd om uppsåt inte kan bevisas och om det inte går att bevisa att förövaren förstod att offret inte ville ha sex. Detta skapar ett klimat där män går omkring med den underliggande vetenskapen om att de i vissa fall kan komma undan med våldtäkt. Även om merparten av männen i samhället finner det förkastligt och inte agerar utifrån detta, så finns det naturligtvis män som tycker detta är bra och som utnyttjar det. Många gånger är det förmodligen inte fråga om planerade våldtäkter, men faktum kvarstår, att så länge dessa män har den kunskapen i bakhuvudet, att de kan göra som de vill, och även om kvinnan anmäler dem, så kan de troligtvis klara sig utan att bli åtalade och utan att bli dömda, så länge kommer de att fortsätta våldta kvinnor.

Det är på grund av detta vi måste ändra lagen, och jag talar inte bara om att skriva en samtyckeslag, utan även om att skapa fler graderingar i brottsbalken om sexualbrott. Vi behöver en hållbar och bra utformad samtyckeslag som är tydlig och klar med vad som gäller och inte lämnar utrymme till några tveksamheter. Vi behöver en lag som säger att en förövare kan dömas till ”vållande till sexuellt trauma” (eller liknande), även om hen påstår sig inte ha förstått att offret inte ville, helt enkelt för att hen borde ha förstått, och för att skadan redan är skedd. Jag vet att det finns många som säger att samtyckeslagen skulle vara tandlös och kanske även förvärra situationen, men syftet med en sådan lag i kombination med de graderingar jag föreslår, skulle framförallt verka i avskräckande syfte. De skulle göra så att män började gå omkring med vetskapen om att även om de missförstår, så kan det hända att de faktiskt döms, om än i mildare grad. En sådan sak skulle troligtvis göra att de män som i dagsläget våldtar kvinnor och antingen skyller på okunskap eller faktiskt inte förstår, skulle bli tvungna att ta eget ansvar och tänka efter en extra gång. Vara helt säkra på att kvinnan vill. Fundera på det vettiga i att släpa hem och ligga med en nästintill medvetslös kvinna, eller en kvinna som skriker ”nej” tills hennes hals svullnar upp. Om vi hade lagar som dessa så skulle män som de i fallen ovan bli för rädda för att chansa. De skulle ofta avstå. Och kvinnorna skulle i många fall slippa bli våldtagna.

Det känns som att det får fan vara nog nu

Vid våldtäkt läggs hela bevisbördan på offret. Hen ska kunna bevisa att övergreppet har skett, vara saklig, komma ihåg allt in i minsta detalj, inte staka sig, må lagom dåligt över det inträffade, så att hen inte verkar oberörd och kallsinnig. Hen ska även ha haft rätt kläder på sig, inte provocerande eller utmanande, inte ha druckit, inte vara påverkad, sjuk, trött, eller ha gått ensam på en mörk väg om natten. Vidare får hen inte ha haft en relation med förövaren, ha en pågående relation med förövaren, vara i beroendeställning till förövaren eller ha varit på träff med förövaren. Hen får absolut inte ha haft sex med förövaren innan, antytt eller sagt rätt ut att hen skulle kunna tänka sig ha sex med förövaren senare och sedan ändrat sig.

Våldtäktsförövaren måste inte bevisa någonting alls, hen kan däremot slänga alla ovanstående påståenden i ansiktet på offret och hävda att hen trodde att offret var med på det eftersom hen "verkade vilja det innan, var utmanande klädd, hade druckit" och framförallt, inte sade "NEJ" högt och tydligt, skrikande, slående, i alla fall inte som förövaren påstår sig komma ihåg.

Vi måste se till att detta ändras. Vi måste se till att lagen ändras, att inställningen till våldtäkt ändras, att fokus ändras från offer till förövare. Det är förövaren som ska vara tvungen att bevisa saker, det är offret som ska kunna sitta trygg och berätta i egna ord vad som hänt, och få full förståelse för att det kan låta rörigt eftersom hen har varit med om något hemskt. Det är förövaren som ska skämmas. Det är offret som ska kunna rakryggad vandra ut från rättsalen.

Jag citerar Femen, från deras aktion vid Hovrätten i morse:

"One girl, six rapists. Still not asking for it!"