En aspig hippies tankar om samhället, omvärlden, jämlikhet och allt möjligt annat.
söndag 29 september 2013
tisdag 17 september 2013
Aggressivitet och maskulinitet - länk
En mycket bra text om patriarkatet och maskulinitetens orsaker till (i detta fall) masskjutningar och liknande:
Scapegoats and rampage killings, the elephant in the room
måndag 2 september 2013
Om patriarkatet
Patriarkatet slår. Sparkar. Hoppar med
bägge fötterna på sin motståndare. Kvinnorna. Striden, som inte
är en strid, utan en misshandel, har pågått så länge att orsaken
är svår att komma ihåg. Patriarkatet vet att det har rätt, om
inte det slog och sparkade, vad skulle det vara då? Om det inte vore
den rådande härskaren i kampen, vad skulle då finnas? Kvinnornas
roll är att ta emot slagen och sparkarna. Att framhäva patriarkatet
med sin underlägsenhet, sin ynklighet och sin oförmåga att slå
tillbaka.
Men kvinnorna är inte oförmögna att
slå tillbaka, kvinnorna har så länge fått höra att de inte KAN
slå tillbaka, så de vet inte hur det görs. Kvinnorna är svaga men
Patriarkatet är stort. Trots detta kämpar en del av kvinnorna
tillbaka. En arm höjs från golvet, stoppar tillfälligtvis en
knytnäve från Patriarkatets sida. En fot skjuter ut och försöker
fälla ett ben. Kvinnorna vill inte segra i kampen, de vill avsluta
kampen, göra något annat än att strida. Patriarkatet vet inte vad
det innebär.
Patriarkatet är inte heller enigt,
ibland tvekar en arm, någon gång avbryter en fot sin spark. En hand
öppnar sig och sträcks ut mot kvinnorna, som för att erbjuda
hjälp. Men då rycker resten av patriarkatet till och förbannar
sina egensinniga, förrädiska kroppsdelar. Sparkar lite extra hårt,
slår lite extra obarmhärtigt. Egentligen oroar sig Patriarkatet
inte, det vet att även hos kvinnorna så finns de som stöder dem.
Ett ben som inte vill resa sig från golvet, det tjänar ju ändå
inget till. Ett öra som har hört så mycket glåpord i kampen att
det nu på allvar tror att Patriarkatet har rätt.
Men faktiskt så är inte Patriarkatet
en homogen grupp, lika lite som kvinnorna är det. Vi är människor.
En grupp människor, som utövar förtryck mot en annan grupp
människor. Trots att fler och fler män inte håller med och kämpar
emot. Trots att fler och fler kvinnor försöker ta sig upp från
golvet. Varför fortsätter förtrycket?
Jag tycker det ska vara slut med detta
nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
My blog links
My life in photos My old photoblog.
Living with the monkeyboys My old blog about the kids and their problems.
Explaining mental abuse My blog about mental abuse. I started it as a help for myself to work with all the remaining issues of my experience of this.