8:e Mars

Vi är inte tysta
vi tänker aldrig mer vara tysta
vad ni än gör
vad ni än säger
vi är den tusenhövdade hydran
hugger du av ett huvud,
kommer hundra åter
Ni tror att vi hatar er
vill kuva er
vill störta er
Men det vi hatar är patriarkatet
det vill vi störta
döda
förstöra
Tusen miljoner systrar
vill ha tusen miljoner bröder
på lika villkor
ni är inte våra herrar
vi är inte era slavar och konkubiner
vi har redan så många bröder på vår sida
det som faktiskt är allas sida
vi kämpar tillsammans som människor
men strukturerna består
vi tar ner dem, lite i taget
men de består
vi naggar dem i kanten
men de består
Vi hugger och hackar bort dem
men de består
De består
för att kapitalet stöttar dem
alltså måste vi även hacka bort kapitalet.
Vi, och alla våra bröder och systrar.
Vi, människorna.

Bloglovin

Följ min blogg med Bloglovin

Nya lagar krävs!

Om en person idag dödar en annan person, så kan förövaren dömas på olika sätt om det var uppsåtligt, om det fanns förmildrande omständigheter eller om det var oaktsamhet utan uppsåt. Lagen tydliggör angående mord och dråp att:

”Ett mord sker om någon med uppsåt dödar en annan människa. Både mord och dråp beskriver ett uppsåtligt dödande där mord är normalfallet och dråp brottet som med hänsyn till förmildrande omständigheter är att beteckna som mindre grovt. Faktorer som inte utgör förmildrande omständigheter är ifall brottet begåtts mot en närstående offret varit skyddslöst, om det varit flera gärningsmän inblandade, om brottet utförts så att det skall vara svårt att upptäcka, onödigt lidande har tillfogats offret, gärningen visar på synnerlig grymhet, eller om mordet skett för att främja ett annat brott.”

När någon dödar en person utan uppsåt och genom oaktsamhet, så kallas det ”Vållande till annans död”. Denna dom kräver som nämnt inte uppsåt, det räcker med att man orsakade döden genom oaktsamhet. Vi kan alltså konstatera att det ska mycket till innan någon som dödar en annan människa går helt fri, det finns graderingar, kan inte mord påvisas kan det bli dråp, eller vållande till annans död. Det blir helt enkelt väldigt svårt att döda en människa utan att straffas för det.

När det gäller våldtäkt finns inga sådana graderingar. Det finns olika typer av domar, våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt utnyttjande samt sexuellt tvång. För våldtäkt och grov våldtäkt gäller:

”Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.”

Sexuellt utnyttjande är när någon förmår någon annan till sexuellt umgänge genom att allvarligt missbruka vederbörandes beroendeställning.

Sexuellt tvång är när någon, på annat sätt än vad som avses i beskrivningen av våldtäkt, genom olaga tvång förmår någon till sexuellt umgänge.

Här syns skillnaden mellan mord och våldtäkt och deras likar. Det finns helt enkelt ingenting som helt motsvarar dråp samt vållande till annans död när det gäller våldtäkt. Nu är det ju inte troligt att det någonsin skulle finnas förmildrande omständigheter för våldtäkt, så en motsvarighet till dråp är inte intressant om man skulle ta det direkt som det är. Men, ”vållande till annans död” skulle mycket väl kunna appliceras på våldtäktsområdet och kallas något i stil med ”vållande till sexuellt trauma” eller liknande. Vi behöver helt enkelt fler graderingar i fallet med sexuellt våld och övergrepp.

Idag kan en förövare bli helt frikänd om uppsåt inte kan bevisas och om det inte går att bevisa att förövaren förstod att offret inte ville ha sex. Detta skapar ett klimat där män går omkring med den underliggande vetenskapen om att de i vissa fall kan komma undan med våldtäkt. Även om merparten av männen i samhället finner det förkastligt och inte agerar utifrån detta, så finns det naturligtvis män som tycker detta är bra och som utnyttjar det. Många gånger är det förmodligen inte fråga om planerade våldtäkter, men faktum kvarstår, att så länge dessa män har den kunskapen i bakhuvudet, att de kan göra som de vill, och även om kvinnan anmäler dem, så kan de troligtvis klara sig utan att bli åtalade och utan att bli dömda, så länge kommer de att fortsätta våldta kvinnor.

Det är på grund av detta vi måste ändra lagen, och jag talar inte bara om att skriva en samtyckeslag, utan även om att skapa fler graderingar i brottsbalken om sexualbrott. Vi behöver en hållbar och bra utformad samtyckeslag som är tydlig och klar med vad som gäller och inte lämnar utrymme till några tveksamheter. Vi behöver en lag som säger att en förövare kan dömas till ”vållande till sexuellt trauma” (eller liknande), även om hen påstår sig inte ha förstått att offret inte ville, helt enkelt för att hen borde ha förstått, och för att skadan redan är skedd. Jag vet att det finns många som säger att samtyckeslagen skulle vara tandlös och kanske även förvärra situationen, men syftet med en sådan lag i kombination med de graderingar jag föreslår, skulle framförallt verka i avskräckande syfte. De skulle göra så att män började gå omkring med vetskapen om att även om de missförstår, så kan det hända att de faktiskt döms, om än i mildare grad. En sådan sak skulle troligtvis göra att de män som i dagsläget våldtar kvinnor och antingen skyller på okunskap eller faktiskt inte förstår, skulle bli tvungna att ta eget ansvar och tänka efter en extra gång. Vara helt säkra på att kvinnan vill. Fundera på det vettiga i att släpa hem och ligga med en nästintill medvetslös kvinna, eller en kvinna som skriker ”nej” tills hennes hals svullnar upp. Om vi hade lagar som dessa så skulle män som de i fallen ovan bli för rädda för att chansa. De skulle ofta avstå. Och kvinnorna skulle i många fall slippa bli våldtagna.

Det känns som att det får fan vara nog nu

Vid våldtäkt läggs hela bevisbördan på offret. Hen ska kunna bevisa att övergreppet har skett, vara saklig, komma ihåg allt in i minsta detalj, inte staka sig, må lagom dåligt över det inträffade, så att hen inte verkar oberörd och kallsinnig. Hen ska även ha haft rätt kläder på sig, inte provocerande eller utmanande, inte ha druckit, inte vara påverkad, sjuk, trött, eller ha gått ensam på en mörk väg om natten. Vidare får hen inte ha haft en relation med förövaren, ha en pågående relation med förövaren, vara i beroendeställning till förövaren eller ha varit på träff med förövaren. Hen får absolut inte ha haft sex med förövaren innan, antytt eller sagt rätt ut att hen skulle kunna tänka sig ha sex med förövaren senare och sedan ändrat sig.

Våldtäktsförövaren måste inte bevisa någonting alls, hen kan däremot slänga alla ovanstående påståenden i ansiktet på offret och hävda att hen trodde att offret var med på det eftersom hen "verkade vilja det innan, var utmanande klädd, hade druckit" och framförallt, inte sade "NEJ" högt och tydligt, skrikande, slående, i alla fall inte som förövaren påstår sig komma ihåg.

Vi måste se till att detta ändras. Vi måste se till att lagen ändras, att inställningen till våldtäkt ändras, att fokus ändras från offer till förövare. Det är förövaren som ska vara tvungen att bevisa saker, det är offret som ska kunna sitta trygg och berätta i egna ord vad som hänt, och få full förståelse för att det kan låta rörigt eftersom hen har varit med om något hemskt. Det är förövaren som ska skämmas. Det är offret som ska kunna rakryggad vandra ut från rättsalen.

Jag citerar Femen, från deras aktion vid Hovrätten i morse:

"One girl, six rapists. Still not asking for it!"

Ångest

Aggressivitet och maskulinitet - länk

En mycket bra text om patriarkatet och maskulinitetens orsaker till (i detta fall) masskjutningar och liknande:

Scapegoats and rampage killings, the elephant in the room

Om patriarkatet

Patriarkatet slår. Sparkar. Hoppar med bägge fötterna på sin motståndare. Kvinnorna. Striden, som inte är en strid, utan en misshandel, har pågått så länge att orsaken är svår att komma ihåg. Patriarkatet vet att det har rätt, om inte det slog och sparkade, vad skulle det vara då? Om det inte vore den rådande härskaren i kampen, vad skulle då finnas? Kvinnornas roll är att ta emot slagen och sparkarna. Att framhäva patriarkatet med sin underlägsenhet, sin ynklighet och sin oförmåga att slå tillbaka.

Men kvinnorna är inte oförmögna att slå tillbaka, kvinnorna har så länge fått höra att de inte KAN slå tillbaka, så de vet inte hur det görs. Kvinnorna är svaga men Patriarkatet är stort. Trots detta kämpar en del av kvinnorna tillbaka. En arm höjs från golvet, stoppar tillfälligtvis en knytnäve från Patriarkatets sida. En fot skjuter ut och försöker fälla ett ben. Kvinnorna vill inte segra i kampen, de vill avsluta kampen, göra något annat än att strida. Patriarkatet vet inte vad det innebär.

Patriarkatet är inte heller enigt, ibland tvekar en arm, någon gång avbryter en fot sin spark. En hand öppnar sig och sträcks ut mot kvinnorna, som för att erbjuda hjälp. Men då rycker resten av patriarkatet till och förbannar sina egensinniga, förrädiska kroppsdelar. Sparkar lite extra hårt, slår lite extra obarmhärtigt. Egentligen oroar sig Patriarkatet inte, det vet att även hos kvinnorna så finns de som stöder dem. Ett ben som inte vill resa sig från golvet, det tjänar ju ändå inget till. Ett öra som har hört så mycket glåpord i kampen att det nu på allvar tror att Patriarkatet har rätt.

Men faktiskt så är inte Patriarkatet en homogen grupp, lika lite som kvinnorna är det. Vi är människor. En grupp människor, som utövar förtryck mot en annan grupp människor. Trots att fler och fler män inte håller med och kämpar emot. Trots att fler och fler kvinnor försöker ta sig upp från golvet. Varför fortsätter förtrycket?

Jag tycker det ska vara slut med detta nu.